Tingsryds AIF är en klassisk svensk ishockeyklubb i HockeyEttan. Dagens hockey Tingsryd balanserar mellan sportiga drömmar och hård ekonomisk verklighet. Många spelare och klubbvänner undrar hur klubben lyckas bygga en konkurrenskraftig trupp när budgeten är begränsad. Svaret ligger i smartare val och flexibel strategi (och lite tur ibland, för att vara ärlig).
Löner och kontrakt i HockeyEttan
Lönerna på Tingsryds skiljer sig markant från SHL och HockeyAllsvenskan. En spelare i HockeyEttan tjänar ofta mellan 3 000 och 8 000 kronor per månad. Jämför det med HockeyAllsvenskan där löner ligger på 15 000-30 000 kronor. Det stora gapet gör att Tingsryds använder korta kontrakt och låneavtal för att hålla kostnaderna nere på ett smartare sätt.
Klubben fokuserar på att behålla nyckelspelar genom utvecklingsmöjligheter istället för höga löner. Unga talanger får speltid och exponering som kan förändra deras karriär. Lokala spelare stannar ofta längre på grund av familjebanden och närhet till hemmet. Den här strategin fungerar när klubben kan erbjuda en väg upp i systemet.
Hur Tingsryds bygger en stark trupp på svag budget
Klubben gör medvetna val för att sträcka pengarna längre. De satsar på ungdomar från närliggande regioner och på spelare från andra klubbars ungdomsverksamhet. Talangutveckling blir lönen. En 19-årig back kan få betydande speltid här som han aldrig skulle få på större klubbar.
Utmaningen är när spelarna utvecklas. SHL-klubbar eller större HockeyAllsvenskan-lag kommer då knackande på dörren med bättre kontrakt. Tingsryds kan sällan konkurera ekonomiskt (det är bara så det är). Istället fungerar klubben som ett utvecklingsstep. Agenter och spelare bör veta att ett två-årigt kontrakt här ofta betyder: utveckling först, högre löner senare.
Flexibiliteten är nyckelord här. Genom att använda korta avtal och låneavtal kan Tingsryds snabbt anpassa truppen till behov. En skada på en mittback löses genom ett låneavtal från en större klubb. Det kostar lite pengar men löser problemet enkelt.
Tingsryds modell fungerar för att klubben är ärlig om sina begränsningar. De vet vad de kan betala och vad de kan erbjuda. Småklubbars styrka ligger ofta i att de kan ge unga spelare möjligheter som större klubbar inte kan alls. En 18-åring får här 30 minuters speltid varje vecka. Det väger upp en mindre löncheck helt enkelt.